England, The England, England

Har ju tänkt att ta upp bloggen när jag flyttade till England, men som de flesta vet har det ju inte blivit någon flytt hittills.. Känns dock som det inte skadar om jag börjar skriva innan, för vet att det är många som känner att de inte får reda på hur det faktiskt går med England med stort E och för att jag har 543018 olika tankar i hjärnan om bland annat England och det blir ju inte färre för varje dag kan jag lova.

Det jag funderar på just nu är om det är verkligen värt all energi som jag lägger ner på detta, all förväntan, nervositet, glädje och förhoppning som gång på gång grusas. Samtidigt vill jag inte ge upp den här drömmen som jag har haft sedan jag hade glasögon och var tjock ( haha, internskämt!) för att jag vill inte ha slösat en hel höst på något som inte blir av och vill testa på hur det faktiskt är att leva i ett annat land och utvecklas som person.

Förmedlingen vill att jag ska fundera på att åka i Januari så ifrån att åka i September och vara borta i 6 månader så verkar det bli att åka i Januari och vara borta i 9 månader menmen som sagt jag är ung!

Och det blir London innan jul på något sätt för jag SKA köpa julklappar i England!

Fortsättning följer...       

25 mars

Någon dag ska jag ta tag i mitt liv, på riktigt.

give me, give me

Sammanfattar dagen såhär: GE MIG EN HÄST!
För fy tuuuuuuuuuusan vad kul det var att rida trots att lektionens ämne var framdelsvänding, haha för mig kände jag men kanske fick tillochmed jag kläm på det på slutet?

Och lite good news är även att jag nog snart stolt kan visa upp ett VG i b a d v e r k s a m h e t ! :D

En bra dag helt enkelt, förutom mina sura attacker mot min superduper bara!

Tillbaka till hästvärlden

Imorgon blir Caroline Berkelind en ridtjej igen, jag gillar't! :D
Får bara hoppas att det går bra med knäet och att jag inte kommer vara totaltsupersämst menmen det får gå eftersom det bara är en gång som det handlar om. Hoppas dock att det blir lite mer av sånna här glädjestunder i framtiden.

idag så var det sista onsdagen som jag var helledig på eftersom jag och Johanna har lyckats tjata till oss en lektion extra Matte C i veckan och usch vad jag ångrar det just nu, haha.

Måste även tilläga att allt med studenten känns bara kaos, tycker synd om min kära Mikaela vill jag lova! Det är inte lätt att vara student med allt som ska fixas och som kräver att alla har hyfsat lika åsikter och det finns ju inte i Lp3 kan jag lova, hahaha men ack så kul det är !


Mobilhelvete


      Än en gång har min mobil pajjat, det är nog någonting med mig och trasiga mobiler tror jag. Orsaken den här gången kanske kan vara att jag och Viktor vurpa med cykeln TVÅ gånger på vägen till bussen (Y) eller så kanske mobilen bara har bestämt sig att släcka ner två tredje delar av skärmen bara sådär? Jag tror det.

Söndag

Känns så overkligt hur fort det kan gå att en persons liv kan förändras ut och in. Och jag tror aldrig att jag kommer att förstå att mitt liv kan förändras på några få sekunder, för alltid och att man inte är superman.

Känner mig helt borta idag, näsan är helt igenom täppt och kom i säng vid 5 igår kväll när jag erbjöd mig att jobba över när situationen var som den var. Tror ingen hängde med vad som hände där, helt plötsligt när rushen började komma fick jag ta över skiftet tills Robert kom och jag visste inte om jag skulle stå på höger eller vänster ben. Men just nu känns det som ett väldigt överflödigt I-lands problem.

Jag tänker på dig och önskar att jag kunde göra något...

12 januari

och förövrigt har jag bestämt mig till 99% att jag inte ska åka till USA som aupair trots allt. Ska jag bege mig utomlands för att jobba blir det nog till England, liite närmare hem och liite billigare och framförallt inget bindande. Om jag blir aupair eller jobbar på en pub eller i en klädaffär vet man dock inte.

Trots att min familj kommer strypa mig och framförallt Heléne känns det faktiskt skönt att inte åka :)

151 dagar kvar!

Antar att jag har för tråkigt liv för att kunna hålla bloggen igång, haha.
Men imorgon är det 150 dagar kvar till studenten så studentfest och jag är taggad!

I fredags fick jag min nya säng, yeah! Sedan åkte jag och Viktor till bion och såg Australia, jättebra! Resterande av helgen ägnades åt jobb, blev 5 ½ timme extra men då jag bara jobbar mindre än en fjärdedel av det som jag brukar så behövdes dem. Nu är det inget mer jobb i hela Januari som det ser ut nu och jag klagar inte :)

På lördag åker jag och min snygging för att bo på hotell som han fick av mig i julklapp, blir nog mys! :D


13 december

Tur att man inte känner sig totalt mobbad när man sitter hemma själv en lördagkväll, till mitt försvar måste jag säga att jag hade faktiskt planer men personen dissade, jag börjar om 4 timmar och så är jag grymt förskyld med TANDVÄRK! SÅ nu känns det bättre, haha;) Skulle även gjort klart svenskaarbetet men gick inte att uppna dokumentet med frågorna så det vart ju kalas , suck!

Igår så spenderades kvällen på att vänta på min mysiga pojkvän som än en gång spelade match en fredag,kväll. För att fördriva tiden följde jag med Heléne ner till grannen för att kika på idol och äta marängshwiss (?), inte för att jag har sett något idolprogram under hösten men ;)
Fick även en större chock när Heléne berättade att de kommer intervjua mig på ENGELSKA på au-pair mötet i januari, jag kan ju förfan knappt utala hej längre och det är inte många ord som jag kommer ihåg på engelska :( Hoppas verkligen att jag blir "godkänd" iallafall, annars vet jag inte vad jag gör..

I torsdags blev det utgång med lite tjejer i klassen och efter en myysig förfest så blev det bogrens och det var riktigt kul! :)

Nej, nu ska jag försöka planera nästa vecka som är fullspäckad med massa jobb, klippning, pappas födelsedag, middag hos Viktors mormor och PROJEKTARBETE!
Ps. Jag fick MVG på bogsering, hihihihi :D

2 december

Once again vaknade jag med världens huvudvärk och bestämmde mig för att jag skulle stanna idag. Kändes inte som att jag  inte skullemissa så mycket i skolan förutom badverksamheten, som jag nog kan ta igen nästa gång hoppas jag?
Så idag har dagen varit spenderad i sängen och allt som jag skulle ha gjort idag skjuts upp till imorgon eller en annan dag. Som vanligt med andra ord.

Igår så försökte än en gång jag och Viktor prata om när jag ska till USA eller han försöker prata om det medan jag försöker undvika ämnet,  försöker mest säga: Jag ska nog till USA ett år som au-pair till dem som tar upp det. För det är så jävla jobbigt att tänka på det, och jag vill inte vara den som behöver fatta stora beslut. För då kan jag inte skälla på någon annan eller vara förbannad/besviken/arg på någon annan än mig själv om det inte går vägen. Jag är övertygad om att jag kommer få uppleva sånt som jag aldrig kommer få uppleva här och att jag kanske kommer att få "my time of my life" där borta men samtidigt kan jag bara tänka mig hur mycket jag kommer att sakna Viktor och alla kompisar, familjen och allt ?

Känns inte som att jag är tjejen som gör sånt, åker utomlands i 1 år utan mer som att jag är hon som får jobb på ICA och jobbar där hela sitt liv och bor kvar i sin hemstad medan alla andra lever livet. För en gångs skull så önskar jag att jag inte hade en dröm att leva upp till utan satt i samma sits som de flesta studenter som inte har en aning om vad de ska hitta på efter studenten.

Nu ska jag försöka få tag i mina godingar om vad som händer imorgon när vi ska planera världens bästa julstök!
Puss&Kram


Går emot positiva dagar

Eftersom jag har bestämt mig för att jag ska ändra min livstil och gå in med en positiv inställning istället för en negativ så försöker jag en än gång börja blogga. Kan säga att under de 2 dagarna som jag har levt med den nya livsstilen så har det gått helt okej!
Och lilla Mikaela erbjöd sig att fixa min bloggsida, blir väldigt spännande ;)
Och som på kronan på verket så blir det utgång ikväll!

Invigning

Jag vet inte vad jag ska göra för att glömma dig, jag vill inte ens glömma dig men vill inget mer än att komma över dig. Att kunna leva utan att gråta sig till sömns. Vill verkligen att folk ska bry sig, men egentligen? Vad spelar det för roll? Det ändrar ingenting ändå. Jag vill bara att du ska vara min igen, att ha någon som man känner uppskattar allt man gör. Att ha någon som man känner att man kan utvecklas med. Du var inte bara en häst utan du var min bästa vän, min pelare och jag visste att så länge du var min så skulle allt ordna sig.

men som de flesta vet så försvann du och jag har fortfarande inte kommit över det. Det har gått 1½ jävla år men jag kan fortfarande gråta mig till sömns. Jag vet inte varför jag skriver detta kanske är för att jag har ett hopp om att jag ska kunna bearbeta detta genom att skriva, skriva , skriva och kanske få bekräftekse, omtanke och stöttning?

Det känns som jag på något sätt måste få göra ett avslut, säga hejdå och lämna dig. Föralltid. men det går inte eftersom jag inte tillåts att vara ledsen och vissa personer verkar göra allt för att du inte kan bli min igen, inte ens för någon dag. Du skulle bli så stressad säger dom, det är för din del som jag inte kan få hyra dig. det gör ont, väldigt ont.

Ojoj, vilken start på en ny blogg. Jag överger nogg så som alla andra. Och kör stenhårt från början. Nu ska jag sova, ge min kanin och sakna Viktor lite granna hade jag tänkt.
Och Maja..

Nyare inlägg
RSS 2.0