A new me
Jag vet inte hur länge sen det var som jag faktiskt var nöjd över tillvaron, har en tendens att alltid vilja ha mer och aldrig uppskatta det jag har, men nu har jag börjat märka att jag njuter istället för att tråna efter något nytt.
Trots att jag har 5415 olika motgångar varje dag nästan, engelskan räcker inte till, bråk med Max , syskon bråk och slagsmål, saknad efter alla hemma, inga nära vänner här längre, misslyckad matlagning och märkbar viktuppgång så trivs jag här, på riktigt!
Den gamla negativa Carro skulle tänka: Snart kommer de dåliga dagarna, jag väntar bara på dem medan den nya positiva Caroline tänker: Om det kommer sämre dagar får jag komma ihåg de bra dagarna och se framåt.
Jag är stolt över mig själv som klarar detta psykiskt så bra som jag gör, jag har inte gråtit eller brytit ihop och velat ringa mamma och be henne hämta mig. Jag vet att det bara har gått 7 veckor men det är ju alltid en början, right? :)
Var är det du är någonstans egentligen? :) Och hur länge blir du borta?
<3<3
Skönt att höra ! Du får tänka hur hemskt vi har det utan dig här hemma! ;)
Bor i en liten by som heter Mark Beech, 40 min med tåg ifrån Lóndon :) Kommer hem antingen i slutet av november eller i slutet av februari :)
