5 februari
Börjar bli lite stressad inför resan att inte hinna få alla vaccinationer i tid! Och hinna sätta mig ner och planera lite. Det är en nackdel i detta fallet att jag är van att sticka iväg eftersom nu ska jag ju inte bo på ett och samma ställe utan bo i en ryggsäck i tre månader. Så imorgon jobbar jag mitt sista pass på donken och sedan har jag 8 dagar att försöka organisera mig.
Verkar förövrigt bli ett grymt första halvår, först backpacking i 3 månader och sedan en månad i mitt underbara, fantastiska och egna Mark Beech och London. Det pirrar i kroppen när jag bara tänker på det. Tror att jag älskar England lite för mycket för vad som är bra för mig (blir liksom svartsjuk på alla som är i England och känner äganderätt för den där ön...)
F som i frustrerad
Här är två av mina hatobjekt at the moment:
- Vårt lön&tim system verkar vara uppfunnet på 1700 talet och man loggas inte in/ut på klockslaget utan var hel eller halvtimme (orkar inte ens gå in på det........). Jobbar jag alltså över 10 min måste jag skicka mail i slutet av månaden så att det redigeras så att allt blir rätt. Tänk er att göra det varje månad med x antal dagar och hur töntigt känns det inte att skriva 5 min och 10 min där? Vet att min chef tycker det är onödigt att lägga till och det har gjort att jag känner mig jättetöntig men varför ska jag ens behöva ifrågasätta att få betalt för den övertid som jag jobbar?! Blir förbannad bara jag tänker.
- Jag lånade kläder från det bemaningsföretaget jag jobbade för förut och fick då betala en viss summa pengar för att låna dem och som jag skulle få tillbaka när jag lämnade in dem. Tror ni att jag har fått det eller? Inte Jennie heller. Det är inga stora summor men jag ska ha minsann ha tillbaka dem, varför vara snäll mot dem när de visat mer än en gång hur lite de uppskattar alla som jobbar där.
Man väljer sina strider här i livet, jag har upptäckt mina.
23 september
Sakta, sakta börjar lite fler bitar falla på plats samtidigt som jag trivs så bra här, jobbet passar verkligen mig som handen i handsken vilket gör det lätt för nutiden men ganska mycket svårare för framtiden.
Det är fortfarande så mycket som är oklart och det är bara mina drömmar som styr mig, vilket är både befriande och lite läskigt. Jag ska njuta tusen gånger om av detta året innan jag, antagligen, sätter mig bakom skolbänken och är låst på ett helt annat sätt än jag är van vid.
cypern
Har haft en underbar vecka på cypern.
Sol, hav, god mat, båttutflykt, brunbrända, semester, internskämt, lukten av sollotion, kortspel, drickspel, danser på baren, pensionärskvällar, solnedgångar, skratt, sjukdom, partykvällar, luftmadrass ute på havet, engelska, drinkar, greker, nya människor, läsa bok i skuggan, sitta med benen i poolen, strongbow.
men mest Emma Wallvik. Känslan när man inser att man verkligen kan lita på en person till 100% och att inse att man kommer närmare och lär känna varandra mer och mer för varje dag som går, trots att man kanske trott att man visste allt om varandra. En vecka att ta igen 5 månader och en vecka att planera nya saker på. Vilken fantastisk vecka.
.
Please don't forget me
för mycket goda ting
England kommer vara för bra, jag har längtat att åka tillbaka så jag nästan gråter enda sedan jag satte mig på tåget till flygplatsen påväg till Sverige, min enda dag i Sverige kommer att vara för bra och jag trivs så bra här i Norge. Aldrig förr har jag velat dela mig själv så mycket.
.
The hardest part is to let it go.
have you?
.
we can't tell the future
Jag vet inte om jag rätt när jag en än gång förlåter och glömmer dåtiden för att kunna kämpa för att vi ska kunna ha det som vi en gång hade.
I have a dream
Ibland får jag en känsla i kroppen som säger Jag har hela livet framför mig och kan göra allt jag någonsin drömt om. Finns det något härligare att tjäna så? Att inte känna sig bunden, att märka av att man är såpass självsäker så man vågar ta ett steg ut i det okända och att komma på nya saker man vill göra.
Pratade precis med Linns mormor på skype som frågade varför jag inte sökte jobb på Disneyland í USA och såfort jag läste det undrade jag hur i hela världen jag har kunnat missa det som ett alternativ?! Då får jag äntligen bo i USA, utveckla min englska ännu mer och leva lite till. Jag har visserligen inte sökt och har inte en aning om hur stor chansen är att just jag skulle kunna få ett jobb där men man kan ju alltid drömma..
På tal om något helt annat, idag när jag jobbade (fy för det dagiset k a o s) så funderade om jag trots allt inte skulle åka hem över påsk men när jag såg priserna på bussen och att det inte fanns så mycket pass insåg jag att det inte går, då blev jag lite besviken faktiskt...
Oslo here I come.
Mycket känns väldigt oplanerat och luddigt men jag är inte nervös för fem öre, vilket känns skönt. Ska slå ihjäl 1½ timme innan jag ska möta hyresvärden, får väll sitta på något café eftersom jag har en del packing med mig..
Känns inget speciellt att åka iväg faktiskt, skulle kännas mer konstigt att vara kvar i Sverige av någon anledning.
Är taggad och känns som detta kommer att bli en superbra tid! Tack England för att du har gjort mig självständig!
Wish me luck!
/hon som är van att ha sitt liv i en resväska
jag hjärta er
Jag vet att jag inte har någon rätt till att känns såhär och jag trodde att jag inte skulle bry mig längre men ack så fel. Du ska inte vara där och jag här, du ska inte vara där och ta över min plats. Det är mina kompisar och framförallt mina älsklingar.
Jag vet att ni inte kommer att läsa detta men jag saknar er varje sekund. Jag har börjat inse att jag inte kommer tillbaka till er och det gör så ont.. Ni gav mig det finaste året och minnena någonsin.
Motivation köpes
Det spelar ingen roll hur mycket eller hur hårt jag tränar, jag kommer ändå aldrig gå ner i vikt. Mina matvanor är helt katastrofala! Mitt sockerberoende är värre än någonsin och måltider hoppas över för att sedan äta onyttigt.
Hur gör man för att bli av med sitt sockerberoende när man är hemma själv under dagarna och det finns hur mycket olika snacks i flera skåp? Borde ha tagit kortet på mig i bikini som jag såg hos Viktor (det lät fel, hans mormor hade gjort ett album med bilder från varje år när han fyllde år och jag var med på bild när vi badade med hans småkusiner i poolen). Där snackar vi fin kropp (enligt mig själv iaf)
Sitter i skrivande stund illamående efter att ha ätit en påse "iced gems", undrar om det finns ett samband mellan dålig hy, sockerberoende och hål i tänderna? ;)
the sky is the limit.
Nu när jag bara har några få veckor kvar (fy, usch, tvi, blä och tårar) så har jag börjat "utvärdera" mig själv och året som gått. Det är en hel del som jag önskar att jag hade gjort annorlunda, inte gjort så mycket av och att jag hade gjort mer saker under detta året (resa, inom jobbet och personligt).
Det hör väll till antar jag, det är lättare att se sakerna man inte har gjort än allt som man faktiskt har gjort!
Jag har vunnit så otroligt mycket genom att åka hit men jag märker mer och mer hur mycket som jag också har förlorat hemma i Sverige. Jag önskar att jag kunde säga att det är win/win men tyvärr kan jag inte. Jag hoppas att det mesta går att reparera och det beror på att jag har varit borta så himla länge och inget annat.
Klockan är redan halv 8 och trots att jag märker av hur mycket mer energi jag har nu förtiden tack vare träningen så är planen för ikväll att göra ingenting och kanske kolla på någon film (om mitt internet inte strular som vanligt)
såhär brukar det se ut väääldigt ofta på kvällarna, Mark Beech for the win.
Life goes on, even if you don't want it to.
Det är sjukt hur fort människan accepterar och vänjer sig vid nya saker. Jag har bara varit här i ett år men jag kan knappt komma ihåg mitt 19 åriga liv i Sverige. Självklart kommer jag ihåg det men det känns som att jag inte har "levt" det på flera, flera år utan detta är mitt liv. Här i England, i denna lilla byn.
Det känns overkligt att jag för snart ett år sedan åkte hit utan att känna någon och eftersom det var så länge sen känns det osannolikt att jag skulle göra något sådant igen. Norge kommer inte vara samma sak som när jag flyttade hit, men jag kommer ända åka dit själv och få jobba mig uppåt med både jobb och kompiskrets.
Jag är rädd för att lämna England, mest för att jag ska komma hem och glömma bort allt detta. Att det ska kännas som en saga, något som jag gjorde förr i tiden. Det är läskigt hur fort ens nutid förvandlas till dåtid.
veckans höjdpunkt!
Syskonkärlek
du är världens finaste skitunge,
jag önskar att jag kunde skydda dig mot allt det dumma i världen.
Everything has an end
Att lämna England kommer som sagt vara bland det svåraste och tråkigaste jag har gjort i mitt "vuxna" liv men det känns också skönt att jag har lyckats bestämma mig så jag kan planera nya saker. Åker nog troligtivs till Norge ett par månader och sedan ska jag ut och resa! Framtiden är inte planerad mer än så men det räcker än så länge för mig.
England ligger ju som sagt bara 2 timmar med flyg bort så jag kommer åka hit igen och nu ska jag se till att verkligen njuta av tiden och försöka göra saker på helgerna den sista tiden. Förhoppningsvis kommer Sanna och Mikaela några dagar i februari också :)
äckligt positivt och glatt inlägg
Jag vet inte varför men här är jag gladare, lyckligare och säkrare i mig själv, kanske blir det så om man lever sin dröm.
a bit less you and them, a bit more me
Förtillfället går min hjärna på högvarv, jag har alltid vetat att jag ska var aupair men efterdet har det alltid varit oklart. Det är dags att snart fatta ett beslut, som kommer att vara det absolut svåraste jag har tagit so far. Man kan inte ta en paus från sitt vanliga liv för alltid. Mcdonalds? oslo? Usa? Roadtrip? Backpacking? Plugga utomlands? Jobba utomlands? Plugga?
När jag är hemma måste jag fatta beslut och jag vet att det är bara jag som kan fatta det och för en gång skull borde jag bara lyssna på mig själv. Och när jag kommer tillbaka hit ska jag ändra en del vanor, försöka träffa nya folk och utmana mig själv.
