17 maj
Att ansöka för att bli en au pair är ett av de absolut bästa beslut som jag har tagit.
Jag har blivit så mycket tryggare i mig själv under bara några månader. Satt barnvakt åt en annan familj i lördagskväll och märkte att jag inte var nervös eller kände mig obekväm att vara i ett nytt hus med 3 barn och en bebis som jag aldrig har träffat förut. Att bo hos några som man jobbar för, rummet som du bor i är egentligen inte ditt och likaså bilen. Du har inget eget hem under en lång tid, du umgås med människor som du knappt känner, vare sig man vill eller inte så mognar man. 
I söndags var jag på en båttur med andra au pairer, kom dit helt själv och trodde att de olika förmedlingarna skulle ha någon övning eller något så man lärde känna varandra men icke sa nicke, de gjorde inget! Släppte in oss på båten, pratade lite och tog oss till en stad där alla gick åt olika håll och efter 3 timmar åkte vi tillbaka till London. Började prata med några tjejer som jag var med under dagen så det var helt okej ändå.
Idag var collage stängt av någon anledning så har varit ledig och kommer vara det till kl 7, eller då kommer alla hem. Ibland önskar jag att jag hade tydligare arbetstider så jag kan hitta på saker på dagarna istället för att vara hemma hela dagen. Man dock inte få allt..
Fick precis reda på att jag troligtvis ska vara barnvakt åt bebisen som jag passade i lördags 1-2 timmar i veckan, jag får äntligen ta hand om en bebis! :)
Finally..
pratade precis med min värdmammas föräldrar och för första gången här så har jag fått förståelse och "medlidande" från en vuxen här i England.
Vi pratade om barnen och mitt arbete och det kändes så fruktansvärt skönt att de skippade det rosa fluffiga molnet om denna familjen och faktiskt sa vad de tyckte om vissa saker. Att de kan säga negativa saker trots att det är deras dotters barn som vi pratade om.
Jag berättade lite av det som jag upplever och de sa att de hade förutsätt att Max skulle bli svår för mig och de blev förvånade över när jag berättade hur han kunde bete sig mot mig. Jag blev förvånad över att de tyckte han var oförskämd när han "bara" tillrättarvisar mitt uttal och när han ignorer mig, jag undrar vad de skulle säga om de fick reda på att han flera gånger i veckan säger att hans mamma är " stupid" och att han kan slå henne. I förrgår sa han att hon var en idiot. Jag undrar också vad de skulle säga att barnen lika ofta säger; jag älskar dig som jag hatar dig Mamma eller vem det nu är som de hatar.
Den här familjen är bra, jag är så grymt lyckigt lottad att denna familjen ville ha mig men ingen familj är perfekt. Och det känns så skönt just nu att jag äntligen får respons på det jag säger, för har försökt så många gånger att prata med min värdmamma när jag har problem utan att hon vill prata om det.
Jag hoppas att morföräldrarna kommer prata med min värdmamma och att hon inser att hennes barn inte alltid är de snällaste. De är världens underbaraste barn när de vill men det känns som att jag har hand om 9 olika personer fast i 3 kroppar.
Detta var väll ett litet negativt inlägg känner jag, men detta är faktiskt min vardag.
Då kanske ni förstår varför jag är så grymt stolt över mig själv att jag trivs så bra här trots mååånga motgångar varje dag.
Puss med kärlek ifrån Eeeeengland
(Bjuder på en osminkad mig i min värdmammas egna labb ifrån förra helgen när jag och den gamla aupairen fjantade oss)
