Car0linen

Just nu känns det som har stenar har lyft ifrån mina axlar,
pratade precis med min värdmammas föräldrar och för första gången här så har jag fått förståelse och "medlidande" från en vuxen här i England.

Vi pratade om barnen och mitt arbete och det kändes så fruktansvärt skönt att de skippade det rosa fluffiga molnet om denna familjen och faktiskt sa vad de tyckte om vissa saker. Att de kan säga negativa saker trots att det är deras dotters barn som vi pratade om.

Jag berättade lite av det som jag upplever och de sa att de hade förutsätt att Max skulle bli svår för mig och de blev förvånade över när jag berättade hur han kunde bete sig mot mig. Jag blev förvånad över att de tyckte han var oförskämd när han "bara" tillrättarvisar mitt uttal och när han ignorer mig, jag undrar vad de skulle säga om de fick reda på att han flera gånger i veckan säger att hans mamma är " stupid" och att han kan slå henne. I förrgår sa han att hon var en idiot. Jag undrar också vad de skulle säga att barnen lika ofta säger; jag älskar dig som jag hatar dig Mamma eller vem det nu är som de hatar.

Den här familjen är bra, jag är så grymt lyckigt lottad att denna familjen ville ha mig men ingen familj är perfekt. Och det känns så skönt just nu att jag äntligen får respons på det jag säger, för har försökt så många gånger att prata med min värdmamma när jag har problem utan att hon vill prata om det.

Jag hoppas att morföräldrarna kommer prata med min värdmamma och att hon inser att hennes barn inte alltid är de snällaste. De är världens underbaraste barn när de vill men det känns som att jag har hand om 9 olika personer fast i 3 kroppar.

Detta var väll ett litet negativt inlägg känner jag, men detta är faktiskt min vardag.
Då kanske ni förstår varför jag är så grymt stolt över mig själv att jag trivs så bra här trots mååånga motgångar varje dag.

Puss med kärlek ifrån Eeeeengland
(Bjuder på en osminkad mig i min värdmammas egna labb ifrån förra helgen när jag och den gamla aupairen fjantade oss)