Small little sunshines
Aven om "mina" barn ibland kan bete sig sjukt bortskämt (ex. tycka man är elak om man inte går fran andra änden av huset till rummet som de är i för att enbart ta ut en av katterna), ha temprament som är till duga och jag vissa dagar blir så trött på dem och undrar varfor jag ens forsöker uppfostra dom så..
är de verkligen mina små älsklingar. De kan göra mig så sjukt glad när de "bara är", alla kramar man får, när de väljer att sitta brevid mig eller i mitt knä istallet for deras foräldrar, nar man märker att man har lyckats uppfostra dem lite iallafall efter allt tjat om please, thank you och att spola toaletten och dem är helt helt underbara nästan hela tiden och det gör redan nu ont i hjärtat nar jag tänker på att jag kommer åka ifran dem förr eller senare.
är de verkligen mina små älsklingar. De kan göra mig så sjukt glad när de "bara är", alla kramar man får, när de väljer att sitta brevid mig eller i mitt knä istallet for deras foräldrar, nar man märker att man har lyckats uppfostra dem lite iallafall efter allt tjat om please, thank you och att spola toaletten och dem är helt helt underbara nästan hela tiden och det gör redan nu ont i hjärtat nar jag tänker på att jag kommer åka ifran dem förr eller senare.
eftersom jag inte vill lägga upp bilder på barnen sa får ni se mitt fagra ansikte som jag vet att ni älskar, hehe..
(for övrigt hörde pappan aldrig av sig om han skulle sova hemma eller stanna i London, inte för att jag hade räknat med att han skulle sova hemma men ett sms hade varit trevligt for kändes sådär att sova med dorren olåst på landet..)
Kommentarer
Trackback
