Car0linen

Då var det dags att igen vara totalt vilse i sig själv. Önskan om att bo i USA är större än någonsin samtidigt som jag har insett efter lite mail till olika personer att det är väll circa 1% att det faktiskt kan bli verklighet. MEN JAG VILL JU!

Väldigt passande är det ju att samtidigt i denna vevan så hade jag möte med min chef som frågade hur länge jag har tänkt att vara kvar här i Oslo och jobba för honom och jag vet att han frågar för han undrar hur mycket han ska satsa på mig, vilket jag förstår. Nu när butikschefen har varit borta har jag både på eget initiativ och efter önskemål från hennes sida klivit upp och tagit mycket mera ansvar än sedan innan, vilket leder att de har sett att jag kan mera än att stå bakom kassan.
Efter mötet kom vi fram till att butikschefen ska kunna överlämna vissa delar till mig, så som beställlningar och jag ska även lära upp en kille som ska jobba här i två år. Jag, lära upp en norsk kille, när jag har jobbat här sedan i slutet av Maj! oh herregud, trots att jag blev hur glad som helst för att chefen tror på mig känner jag pressen..

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, stanna kvar längre här och satsa på jobbet, kämpa och lägga ner all min energi och tid att få ett jobb i USA eller jobba lite till, kanske bo hos Kicki i London ett tag och sedan försöka hitta någon som vill resa med mig i USA i tre månader under våren/sommaren. Att jag har bestämt mig för att börja plugga nästa höst hjälper heller inte..