Life goes on, even if you don't want it to.
Det är sjukt hur fort människan accepterar och vänjer sig vid nya saker. Jag har bara varit här i ett år men jag kan knappt komma ihåg mitt 19 åriga liv i Sverige. Självklart kommer jag ihåg det men det känns som att jag inte har "levt" det på flera, flera år utan detta är mitt liv. Här i England, i denna lilla byn.
Det känns overkligt att jag för snart ett år sedan åkte hit utan att känna någon och eftersom det var så länge sen känns det osannolikt att jag skulle göra något sådant igen. Norge kommer inte vara samma sak som när jag flyttade hit, men jag kommer ända åka dit själv och få jobba mig uppåt med både jobb och kompiskrets.
Jag är rädd för att lämna England, mest för att jag ska komma hem och glömma bort allt detta. Att det ska kännas som en saga, något som jag gjorde förr i tiden. Det är läskigt hur fort ens nutid förvandlas till dåtid.
Hej Hej :)
haha, vad kul råkade klicka mig in på din blogg genom google satt och hadde tråkigt på jobbet och så såg jag att du ska flytta till Oslo? Jag bor hær nu och kommer oxå ifrån sverige (samt min kusin kmr i från skøvde) :D værlden ær ændå lite..
ha det så bra :)
Oj, har missat din kommentar totalt! Vet itne om du kollar här fortfarande, men om du gör det, vore det kanske något att träffas över en fika?:)
