such a wonderful world
Idag fyllde Abbie (mamman) 40 år så familjen + morfar&mormor&farmor&stepfarfar skulle ut och äta och de bjöd mig så har tillbringat kvällen på en fin resturang, druckit champange och vin och ätit god mat. Har ju haft sämre torsdagar om man säger så :)
Har verkligen haft det så himla mysigt ikväll, satt med barnen och bara kände hur mycket jag tycker om dem när de gör sina saker som verkligen är dem. Efter middagen så var både Max och Imi jättetrötta så Max försökte sova på golvet medan Imi kröp upp i mitt knä och satt där i någon timme och vi lekte och pratade.
Sådana här kvällar gör att det gör så ont i hjärtat när jag vet att jag kommer lämna de snart. Mormorn frågade självklart (eller påpekade) hur jag har tänkt göra nu när mitt år är slut och det är ingen poäng att försöka dölja det utan sa att jag troligtvis åker hem i Mars. Kändes jättedumt då jag inte har berättat det för dem (tänkte göra det nästa vecka då abbie inte fyller år och de inte ska iväg) och att pappan satt i bilen. Nu finns det ingen återvändo.....
Så många har påpekat att jag och Imi har en sådan bra relation, morfarn sa det i bilen hem när Imi hade somnat i mitt knä : "You two has such a lovely relationship" och på något sätt har det blivit så att det är henne som jag är tajtast med. Vet inte om det kallas favorisering, vilket jag verkligen inte hoppas att de andra tycker eftersom jag verkligen försöker spendera lika mycket tid med alla tre men det är svårt, jävligt svårt...
Jag vill inte lämna England, jag vill inte. Men vad har jag för val?
(och de kommer bli ett x-antal sådana här inlägg ett tag nu..)
Har verkligen haft det så himla mysigt ikväll, satt med barnen och bara kände hur mycket jag tycker om dem när de gör sina saker som verkligen är dem. Efter middagen så var både Max och Imi jättetrötta så Max försökte sova på golvet medan Imi kröp upp i mitt knä och satt där i någon timme och vi lekte och pratade.
Sådana här kvällar gör att det gör så ont i hjärtat när jag vet att jag kommer lämna de snart. Mormorn frågade självklart (eller påpekade) hur jag har tänkt göra nu när mitt år är slut och det är ingen poäng att försöka dölja det utan sa att jag troligtvis åker hem i Mars. Kändes jättedumt då jag inte har berättat det för dem (tänkte göra det nästa vecka då abbie inte fyller år och de inte ska iväg) och att pappan satt i bilen. Nu finns det ingen återvändo.....
Så många har påpekat att jag och Imi har en sådan bra relation, morfarn sa det i bilen hem när Imi hade somnat i mitt knä : "You two has such a lovely relationship" och på något sätt har det blivit så att det är henne som jag är tajtast med. Vet inte om det kallas favorisering, vilket jag verkligen inte hoppas att de andra tycker eftersom jag verkligen försöker spendera lika mycket tid med alla tre men det är svårt, jävligt svårt...
Jag vill inte lämna England, jag vill inte. Men vad har jag för val?
(och de kommer bli ett x-antal sådana här inlägg ett tag nu..)
Kommentarer
Postat av: madde
varför måste du åka hem då?
Postat av: Carro
Måste måste jag inte göra men någon gång ska jag ju hem till Sverige igen och vill inte stanna tills det inte är roligt längre utan sluta när allt är på topp:)
Trackback
