England was as I remebered it.

Hade det för bra den 1½ dagen som jag spenderade i Sverige då jag lyckades träffa en hel del, lyckades även stöta på Linn inne på Willys, how big are the chances? Alltid lika roligt och underbart att träffa alla hemma.

Pappa och jag hade även det grymt i England. Har inte varit så avslappnad i kroppen på månader som jag var när vi bodde hos familjen. Träffade lite kompisar, var i London en del men mest av tiden spenderade vi hos familjen och jag njöt och älskade varje sekund med barnen. Kan inte beskriva hur skönt det var att upptäcka att inget har förändrats mellan oss. Att återigen få busa med Max och ha honom sittandes i knäet, att baka och ha imi lutandes mot axel när vi kollade på tv, hålla hand med Poppy hela tiden vi var på Hever Castle, att vara med den Poppy som hon är innerst inne. Träffa farmorn och Mike, träffa och prata med mammorna på skolan och dricka vin med Abbie och Al och skratta och prata om allt med Livia.

Veckan kunde inte ha blivit bättre!

Nu är det jobb som gäller fram till Cypern, ser inte fram emot att märka av stämningen som råder här i Oslo. Bomben var tydligen i ett hus som jag går förbi varje gång jag ska jobba och det som hände på ön får inte bara hända tycker man.

Här tar jag och England en paus.

Hade tänkt att skriva detta inlägget i England men blev ju som alltid stressigt i slutet.

Vart ska jag börja? Har sagt hejdå till massor av personer utan att förstå vad som har pågått, kändes konstigt att inte säga "See you tomorrow or we can facebook eachother about the weekend". Jag fördrar dock ett sådant hejdå där allt är som vanligt än att det blir massa tårar ifrån min sida och man känner att man måste göra allt en sista gång "bara för att".

När jag hade hejdåmiddag med familjen, Livia och Hanna så kom dock tårarna. Det gjorde så ont att se tjejerna gråta och när jag kramade om den och jag kände hur de skakade av gråt brast det för mig med.. Som tur var var Max som vanligt, gick runt och kollade på hans scrapbooking bild som han fick av mig. Jag trodde att Max skulle vara den som skulle uppskatta den minst men ack så fel. Vi skulle gå igenom varje bild och prata om att på den och sedan satte vi tillsammans på lite mer saker på den. I slutet så sa han att jag kunde ta med mig bilden så att jag inte skulle glömma av honom.. Hur ska jag kunna gå tillbaka till en vardag utan dem?!
Fick en ipod av dem som de hade graverat in "Caroline love Poppy Imi Max X" på och jag blev så himla himla glad över den, har ju velat ha en ipod så länge och nu har jag en som gör att jag kommer tänka på dem varje gång jag använder den.

Tog mina fina solstrålar på bowling och efterrätt på en resturang i tisdags för att göra en sista rolig sak, bara jag och dem och allt vara bara perfekt. De var sig själva, jag var mig själv. Lite småbråk men vi hade så himla roligt. De där 3 ungarna har tagit sig in rakt i hjärtat och jag märkte att jag betyder mer för dem än vad jag har trott.



Jag har haft the time of my life i England. Jag har gjort så sjukt roliga saker, lite mindre genomtänkta saker, lite mindre nyktra saker och jag har njutit av varje minut som jag hade. Jag har mött de mest fantastiska och underbara personerna under mitt år, vissa kommer jag hålla kontakten med livet ut medan vissa visste jag att jag bara skulle umgås med för stunden tills någon av oss åkte ifrån England men det har inte varit något negativt alls utan man lär sig att uppskatta fenomenat att leva här och nu. Jag har vågat åka och träffa människor jag inte känner, umgåtts med personer som jag aldrig annars skulle umgås med och lärt mig att med vissa klickar man på en gång medan med vissa tar det väldigt lång tid att bli mer än bekanta. har tyvärr också lärt mig att med vissa har man en underbar och rolig period som tyvärr rinner ut i sanden.

Att åka dit med knappt något självförtroende i att prata engelska för att lite mer än ett år komma hem och tänka på engelska har varit en oerhört cool resa inom mig och jag känner nu att jag är en starkare och mer självsäkrare person. Jag vill ut och resa mer, att skaffa lägenhet, börja plugga och "settle down" lockar mig inte alls förtillfället.

Jag har fått 3 till syskon och en till familj. Jag saknar dem redan så att det gör ont, jag har som sagt inte förstått att jag inte åker tillbaka till England (just nu iallafall). Jag vill inte inse det heller, jag tror att saknaden kommer komma som en chockden dagen jag inser. Jag känner för tillfället egentligen bara tomhet och saknad, det har inte varit lika stor att åka till Sverige som de andra gångerna då jag vet att jag hade en enkelbiljett hit.

Nu gäller det dock att behålla min positiva caroline och se framåt och längta till att åka till Norge. Jag ska göra mitt bästa att försöka att glädjas över att jag slutade på topp i England och att jag träffar dem i sommar igen.





<3


lite tisdag igen

Jag behovde inte betala for gymmet den har mandaden =£40 extra! Ah, sa mycket skoj jag kunde ha haft for dem men nu har jag rad att handla andra roliga saker sa som lite bensin och fylla pa mobilen! ;)

Tog hand om nagra djur forra veckan at en annan familj och Abbie sa att jag skulle fa pengar for det men nar jag lamnade tillbaka nyckeln igar sa fick jag endast ett Tack!, nu ar det inte sa att jag gjorde det for pengarna (mamma har uppfostrat mig val) men nar man tror att man ska fa lite sa blir man ju lite snopen. Fast hon kanske ger mig en tack present i veckan... ;)

Sitter har och ar supertrott men det ar bara att bita ihop. Idag ska jag borja "lara upp" Hanna, pa schemat idag star det stadning och aka och kopa sopsackar innan vi hamtar barnen. Ibland ar livet som aupair allt bra glamorost he he he.

28e februari

Kan nu även bocka av Hastings på besökta städer då jag och Emma tog en snabbvisit dit igår! :)

Har precis kommit hem från mitt sista pass på gymmet (märker imorgon om jag måste betala för nästa månad ändå, vet inte om jag hann skriva brevet i tid eller inte.. hoppashoppas!) Skjutsade Al till tåget och sedan Imi och Max till skolan. De var som små solstrålar imorses trots att deras flyg hem igår var försenad 1½ timme så de kom hem runt 1 inatt. Det gillar vi.

Nu väntar en intensiv dag, ska flytta ut och storstäda mitt rum plus min toalett, tvätta flera maskiner, flytta in till stugan och alla vanliga uppgifter. Som tur är jobbar jag bara en timme i eftermiddag, det är den enkla måndagen idag då Abbie skjutsar Imi och en till till en extra lektion så max lekar hos en kompis och poppy dansar (varannan vecka har jag/vi pojkarna och den andra mamman skjutsar).

Breathe through the pain

Kom precis hem ifrån ett barnvaktspass som denna gången innebar att läsa två sagor för den minsta tjejen och att kolla på 10½ program av Sex and the city. Jag behöver pengarna och i vanliga fall tycker jag om att sitta barnvakt men denna kväll så ägde den Österikiska kvällen rum ( det bestämdes sent igår kväll) och jag vet hur kul jag skulle ha haft det så det kändes ju sådär halvtråkigt att inte kunna vara med.

Igår sa jag hejdå till Pitcher&Piano, mitt andra hem enligt min värdpappa, och för en gångs skull var det halv fullt så var knappt någon av "stammisarna" var där som jag har lärt känna, vilket var lite sadface. Dock spelade "min" dj! Han har inte spelat sedan i somras så kändes nästan lite som att det var ödet att han spela på min sista kväll där ;) Personer som jag inte har träffat på ett tag var dock där, blev lite chockad när folk som man inte förväntar sig säger att de kommer sakna mig, visst var det säkert alkohol med i bilden men man blir ju ändå glad :) Kändes sådär att vara 5e hjulet den sista kvällen som man går ut i t.w. men blir ett eget inlägg om det senare.

Inatt är det den näst sista natten i min säng och i mitt rum. På måndag flyttar jag ut till stugan och/eller in till Imi. Jag kommer nog inte förstå att jag flyttar härifrån fören några dagar i Sverige men det börjar bli mer och mer verklighet. Är så van att folk åker hem och helt plötsligt är det jag som lämnar England?! Jag trodde alltid att jag skulle bli kvar så mycket längre och inte vara en i mängden av alla aupairer som kommer och går. Har som sagt mått skit denna veckan, tror det kan vara mitt sätt att sörja. Jag har ju inte längre gåvan att gråta, annars hade ja kunnat göra en damm här i trädgården.

¨Tycka synd om mig¨ - inlägg

Åh vad mycket jag hade tänkt att göra denna veckan, en hel vecka för bara mig själv som också är den sista veckan själv men, sedan i måndagskväll har jag haft en spänningshuvudvärk från helvetet, ont i halsen och det har under veckan även öronvärk och illamående anländt.

Jag hade tänkt att träna varje dag men att må såhär tar på psyket och jag har lust att bara sova bort dagarna och stänga av mobilen. Varför blir det inte bättre av sömn och ska det inte bryta ut till någon sjukdom? Kan inte besrkiva hur tråkigt jag tycker att det är att inte orka göra något trots att man vet att det är sista chansen.



Igår hade vi swedish night som blev en succé! 8 glada tjejer, massor av mat och lekar är ett vinnande koncept! Lite sorgligt att det var antagligen sista gången vi kommer umgås allihopa då en av tjejerna har bestämt sig att åka hem redan om en vecka..


värdinnorna för kvällen


Underbara vardagar

Det är kvällar som denna jag kommer sakna så himla mycket. Att våga åka iväg och träffa tjejer som man har träffat 3 gånger innan. Att sitta med så coola och braiga personer och bara skratta och må bra på en pub. Jag älskar att samlas och spendera kvällar såhär! För övrigt kommer jag inte in på min dator längre, kan inte logga in för står att den inte kan hitta användarinformationen. Skoj!

Dagens stora i-landsproblem

Har precis insett att jag inte alls kan ha 40kg i bagage med mig hem! Vi har bokat tva vaskor som tillsammans far vaga 20 kg inte 20 kg var!

Hur irriterad blir man inte pa en skala?! (forstar inte hur bade jag och Abbie kunda missa det?) Helt plotsligt far man ater igen borja tanka pa vad man ska ha med sig hem, tack och lov sa har jag nagra kilo tillgodo i Sannas vaska :)

+ / -

Dagens +

- Abbie bokade två resväskor till mig så får med mig allt plus lite till härifrån!
- Solen har varit framme
- Har varit glad som en lärka idag trots att det är måndag
- Mikaela och Sanna kommer på fredag
- Jennie ringde mig imorses och vi kunde ha ett samtal som inte bröts pga mitt internet
- Sprang precis årets första runda utomhus

dagens -
- åkte till gymmet och insåg att jag har glömt skorna hemma (vilket ledde till förgående punkt)
- mina vader klarar inte av att springa på asfalt
- min mage är nästan konstant uppsvälld
- att jag fortfarande kan prata oklart och hackigt
- internet är sämre än sämst i mitt rum
- familjen + kusinerna är på skidsemester, familjen här åker på skidsemester på fredag, jag vill också!

26 days to go






behöver jag lägga till att detta inte hamnar på in topp 10, nu är biljetten bokad och jag har varit lyckligare om man säger så.


Friday

Igår hade Poppy studiedag så hon ville åka och shoppa med mig så jag och Emma (som för en gångs skull var ledig hela dagen) bestämde oss för att ta med henne till Lakeside där bland annat IKEA finns (marabou here we come!). Allt gick bra, efter ett tag på M25 (stooor motorväg) så börjar det köa på och samtidigt ringer Abbie och säger att de har stängt av bron över kanalen/ån vid tullen från London så trafiken var hemsk där och skulle bara bli värre (vi var tvungen att åka igenom tullen för att komma dit).

Vi bestämmer oss för att åka till Bluewater istället (det största shoppingcentret som jag har varit i) och tar nästa avfart för att kunna ta småvägar dig för att slippa köerna men efter att ha frågat 5 personer efter vägen och kört och kört och kört bestämmer vi för att åka till en annan stad. 2½ efter att vi startat befinner vi oss I Crawleys shoppingcenter och har en riktigt mysig dag.

På kvällen blev jag och Emma sugna på att dansa så efter en film fixar vi oss och åker in till T.w, stöter på Idas ersättare och går till en annan klubb än vi brukar gå till. Musiken var grym, personerna där.. inte lika grymma. Vi åker hem efter ett par timmar glada och trötta:)

Helgen som har gått

Fredag: Jobbade bara morgonen och tog hand om bebisen Lettie en timma direkt efter. Cyklade hem cykeln från Penshurst som har stått där sedan bilen var på verkstaden. Åkte in och fikade med Emma och snackade lite skit.  Abbies moster var här så umgicks lite med dem när jag kom hem. På kvällen åkte jag och Xenia till två franska tjejer som bor i Edenbridge, de lagade både mat och efterrätts crepes, var alldeles proppmätt och min mage svullnade upp till en gravidmage på 7 månader. Kollade film och myste.

Lördag: Jobbade mellan 9-13, åkte in till London. Gick på The Natural History Museum alldeles själv och kände mig som en kulturmänniska. Åkte till Livia runt 5, runt 7 åkte vi + Michaela (hennes lägenhetskompis) till deras jobbkompis på asiatisk mat, senare gick vi till Livias favoritställe. Inte min cup of tea direkt men blev helt hyffsat efter midnatt!

Söndag: Vi vaknade runt 10, gick mot Trafalgar Square för att möta upp Al och barnen. Det kinesiska nyåret firades stort i söndags, grymt mycket människor. (Bestämde mig mitt i trängseln att INTE ens vara i närheten av London under OS...). Ganska snart efter att vi möttes upp åkte vi till samma museum som jag var på, två dagar i rad för miss berkelind, inte illa! Barnen visade dinosarieavdelningen och blablablabla (tröttnade en del i slutet). Tåget hem runt 6, skypa lite med pappa och that's it.

Gillar att jag fortfarande träffar så mycket nya människor som jag gör och att Jag och Livia går så himla bra ihop, kan inte förstå att vi träffat varandra kanske max 10 gånger :)


7 februari

usch vad jag HATAR måndagar! Jag har ingen energi till något, äter bara massa onyttigheter och kollar på tv eller sitter här. Som tur är oftast mina måndagar hyfsat lunga jobbmässigt.

Dagens höjdpunkt var utan tvekan när Karzo, Mikaela och Sanna ringde när de fikade. Om 11 dagar kommer tjejerna, iiiih. Ska bli grymt roligt!




<3


+ / -

dagens +
- har börjat få en ny traditon, någon dag i varje vecka vaknar jag och har ett super fint ett sms från Jennie. Finns det något bättre sätt att vakna och läsa något som man kan vara glad åt hela dagen? Gud vad jag saknar dig mina fina B1!

dagens -
- Abbie berättade precis att den svenska tjejen har tackat ja. Hon verkar super trevlig men blev plötsligt väldigt verkligt att jag flyttar hem snart. Abbie sa dock att jag kan stanna hur länge jag vill efter att hon kommer, söta super Abbie!

3 februari

Idag började jag städa övervåningen nästan direkt efter att barnen åkt till skolan vilket innebar att jag var klar redan vid 12  (det är då jag egentligen brukar börja), trots att jag städade föräldrarnas rum ganska mycket ordentligare än vad jag brukar. Med glatt humör fortsatte jag överraska mig själv genom att starta en maskin med tvätt, laga lunch (!) och har precis kommit in från en promenad. Våren har kommit till England!

I eftermiddag kommer jag tillbringa min tid i bilen, kommer köra fram och tillbaka, kors och tvärs och upp och ner. Tycker synd om Max som måste vara med på alla turer.. Har två extra barn tills imorgon, trots detta så ser jag fram emot att jobba (ju fler barn desto lättare av någon andledning, oftast..)

Nu ska jag packa Poppys danskläder och sedan kolla lite på Disney Channel innan den första turen till Penshurst!

 

 

 


30 januari

 Har haft en kanon helg, hade grymt kul i Brighton! Utgång med Sophie igår och träffade hennes kille på riktigt för första gången igår. Träffar ju inte henne så mycket längre så var skönt att allt var som det brukade vara.


Charlotte, okänd kille som jag verkar vara bästis med, jag och Anna


Superduper sköna Charlotte


Dags att klarlägga saker

Jag vet att det senaste har det varit så mycket dubbelmoral från min sida så det finns inte, såhär resonerar och tänker jag om allt med England:

- Jag har utan tvekan haft det bästa året i mitt liv och mått så himla bra. Jag har växt otroligt som människa och är så stolt över mig själv att jag tog ett okänt steg ut i livet. Ibland när jag är nere tvivlar jag på att jag någonsin kommer må såhär bra igen, jag får små panikattacker ibland när jag inser att jag kommer lämna mitt liv som jag har byggt upp här men

som aupair tjänar man inga stora pengar utan man gör det för att få en upplevelse och förbättra engelskan ( det gjorde jag iaf). Eftersom jag vill ut och resa är detta den största anledningen att jag åker hem efter ett år, jag måste kunna ha ett jobb där jag kan spara pengar. Från början skulle jag bara vara här i 9 månader men har under tiden förlängt det med nästan 4 månader. Jobbet i sig är heller inget som man gör i flera år, att städa, laga mat, stryka, tvätta och ta hand om barn och allt var det innebär kan bli ganska långtråkigt i slutändan så ett år känns lagom.

Och jag kan inte gå runt och vänta på till jag inte trivs här längre, dels för att det kan ta ett tag och hur roligt slut skulle det bli? Jag vill sluta när jag fortfarande trivs som fisken i vattnet och komma ihåg detta som något bra. Det blir hellre inte lättare att säga hejdå till allting här, framförallt familjen om jag stannar 3,6 eller 9 månader till. Jag kommer bara fästa mig mer och mer och så kommer de vid mig.  Jag vill göra annat i livet innan jag "blir vuxen och barn och sambo och svenssonlivet".

Som Jennie säger, England kommer alltid att finnas kvar. Det är inte helt omöjligt att jag flyttar tillbaka hit för några månader och jobbar eller pluggar eller vad det nu kan bli. Som sagt, jag är 20 och har hela livet framför mig:)

such a wonderful world

Idag fyllde Abbie (mamman) 40 år så familjen + morfar&mormor&farmor&stepfarfar skulle ut och äta och de bjöd mig så har tillbringat kvällen på en fin resturang, druckit champange och vin och ätit god mat. Har ju haft sämre torsdagar om man säger så :)

Har verkligen haft det så himla mysigt ikväll, satt med barnen och bara kände hur mycket jag tycker om dem när de gör sina saker som verkligen är dem. Efter middagen så var både Max och Imi jättetrötta så Max försökte sova på golvet medan Imi kröp upp i mitt knä och satt där i någon timme och vi lekte och pratade.

Sådana här kvällar gör att det gör så ont i hjärtat när jag vet att jag kommer lämna de snart. Mormorn frågade självklart (eller påpekade) hur jag har tänkt göra nu när mitt år är slut och det är ingen poäng att försöka dölja det utan sa att jag troligtvis åker hem i Mars. Kändes jättedumt då jag inte har berättat det för dem (tänkte göra det nästa vecka då abbie inte fyller år och de inte ska iväg) och att pappan satt i bilen. Nu finns det ingen återvändo.....

Så många har påpekat att jag och Imi har en sådan bra relation, morfarn sa det i bilen hem när Imi hade somnat i mitt knä : "You two has such a lovely relationship" och på något sätt har det blivit så att det är henne som jag är tajtast med. Vet inte om det kallas favorisering, vilket jag verkligen inte hoppas att de andra tycker eftersom jag verkligen försöker spendera lika mycket tid med alla tre men det är svårt, jävligt svårt...

Jag vill inte lämna England, jag vill inte. Men vad har jag för val?
(och de kommer bli ett x-antal sådana här inlägg ett tag nu..)

england, you make me to a better person.

Är hemma i england nu, resan gick jättebra och smidigt!

har troligtvis lyckats fatta det svåraste beslutet so far i mitt liv (hur länge jag ska stanna här) och att hela familjen stog på tågstationen för att hämta mig och barnen började kuta emot mig så fort de såg mig gör att det känns ännu värre.. jag har inte berättat för familjen än att jag antgligen åker hem i början av mars, vill inte ha ett utgångsdatum på mig och england..

Har spenderat kvällen med hela familjen, tjejerna visade sina julklappar och sedan ville de att jag skulle vara med och kolla på pilkastning som gick på tv vilket är en sjukt tråkig sport men barnen var på topp och verkar vara glada att jag är tillbaka.

Imorgon så går de tydligen inte i skolan, vilket betyder att jag inte kommer att behöva jobba (vilket innebär att jahg alltså kunde ha haft en dag i Sverige till) men nu gäller det väll att njuta dagarna ut!


varför kan inte min familj flytta hit?!


+ / -

Dagens innelista:
- De senaste veckorna har jag fatt se gamla Poppy mycket mer an vad jag brukar, som alla andra barn sa har hon forandrats sedan hon borjade hogstadiet. Igar var det hon och jag som var bundisar och sovkompisar.
- Tycker verkligen att det ar kul att trana nu! Kanske ar det for att jag borjar marka resultat (inte mycket men liiiite) och bara hinner trana 3 ganger i veckan sa det inte blir for tjatigt.
- Ska traffa Sophie idag for forsta gangen pa nastan 2 veckor (eller vi sags en snabbis i sondags)
-  Bara 9 dagar tills jag aker till Sverige (och antligen kan skriva normalt!)



Dagens utelista:

- Sno och is
- Engelsmannens standiga fragor men aven forutfattade meningar om Sverige. Nej jag bor inte i en igloo och ja Imi, for 1524  gangen sa ar klimatet likadant har som dar jag bor. Nej, jag ar inte expert pa att kora bil i sant har vader och nej jag har inte gjort allt som man kan gora i snon och blablabla.
- Mark Beeeeeech!
- Englands matkultur, dags att kopa nya jeans....

Tidigare inlägg
RSS 2.0