5 augusti
Det var grymt kul att ha familjen här, även om det var alldeles för kort och intensivt. I lördags tog jag med dem till Tunbridge Wells där vi var nästan hela dagen och när vi kom tillbaka hem umgicks vi med min värdfamilj, på söndagen var det Brighton som gällde och ännu mera shopping och sedan var det dricka vin och äta färsk frukt på kvällen. På måndagen åkte vi till en annan stad och sedan ut till flygplatsen igen.
Jag var förberedd på att börja gråta som ett barn när jag sa hejdå till dem men det var inte så farligt, självklart jättetråkigt att säga hejdå och veta att man inte kommer ses förens till jul men när jag satte mig i bilen kände jag mig bara grymt stolt över mig själv som gör detta.
Nu kanske jag ska börja jobba lite, barnen har ju sommarlov så de är hemma hela dagarna och vet att jag borde dra med dem utomhus meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen det orkar jag inte.
Imorgon smäller det
slutade precis jobba och har jobbat sedan igår morses. Medan Imi var på dansskola under dagen så jag och max har kollat på film ( sov första halvan), varit pa hever castle några timmar, spelat fotboll och badat i poolen. Slog två flugor i en smäll förut, skulle städa i stugan som mamma & ove ska bo i men lämnade kvar nyckeln i låstet vilket max givetvis såg så han låste inne mig och sprang runt och dog av skratt medan jag städade. haha, där slapp jag underhålla honom medan jag städade. Har haft granntjejen här konstant sedan i lördags vilket innebär att jag har haft hand om 3 barn trots att den äldsta tjejen har varit borta sedan i lördags.
Max är nog förövrigt en av de bästa barn (snygg gramatik) som jag har träffat, helt underbar! Idag började han damma av min tv och i förrgår så började han helt plötsligt hjälpa mig att vika kläder, bara för att vara snäll och visa mig att han kan. (slavarbete.se) När han tycker om en person så ger han så grymt mycket kärlek och hans skratt säger jag bara..
Imorgon kommer familjen, ser så sjukt mycket fram emot det även om det kommer kännas som en timme tills de måste åka hem igen..
I thought you were gonna be here forever.
Ända sedan den dagen Maja såldes har jag fäst mig ännu mer vid dig och fasat för den dagen som du inte längre kommer vara kvar. Du var min solstråle, du fick mig alltid att må bra och jag inte beskriva hur mycket jag älskade dig.
Jag kommer sakna våra promenader hit och dit, kommer sakna hur du blåser i mitt hår, kommer sakna att ibland bli tokig över att inte kunna fånga dig i hagen, kommer sakna hur stolt jag blev när du kom gående emot mig i hagen, kommer att sakna att du trycker dig emot mig när man gick brevid dig, kommer sakna din ibland oerhört fjantiga men underbara personlighet, kommer sakna att märka av hur glad du blir för uppmärksamhet.
Jag vill inte åka ut till pappa i december när jag kommer hem och märka att du inte längre finns i din box, jag kan inte förstå det. Jag vill inte förstå det..
Race Reef**, du kommer alltid vara den finaste av alla
ett litet steg för verklighteten men ett stort steg för mig
Nu hoppas jag bara att de ger mig mer betalt, detta är ju faktiskt mitt jobb och på alla andra jobb får man mer pengar när man jobbar övertid, speceillt om man jobbar trippelt så mycket emot vad man brukar ;) Sen ska jag bara ta upp det där med betald semester också.........
Annars kan jag ju alltid börja jobba med bi'n, har numera erfarenhet inom det.
Inlagg utan prickar
Jag kanner aven extra press nar det ar andra omkring, kanns som alla granskar mig och hur jag ar med barnen. Jag och barnen stallde ut olika saker i "Penshurst's flower show" och mitt brod vann forsta pris i sin klass! Sen att det bara var tva olika brod med spelar ingen roll, barnen vann en del de med sa det var bra.
Kan som sagt somna nu, men ska ha den stora tjejen i mitt rum i natt igen (hade tjejerna i min sang plus M pa golvet natten som var= inte mycket somn.) och grannen ar har och ska sova over hon med. Som tur ar nattar framor'n M vilket ar skont sa ska bara lyckas fa tjejerna att vara tysta.
Kanns forovrigt vaaaaaaaaaaldigt bra att farmor'n sa till mig : Det syns hur mycket M alskar dig. YEY! sager jag med stora bokstaver och blir helt varm inombords, aven om jag marker det (typ som att han vackte mig imorses bara for att fraga om han kunde ge mig en kram) sa ar det nagot speciellt att hora nagon annan saga det.
9 days to go
Körde som sagt Amela till flygplatsen i måndags morse och hela dagen kände jag mig bara tom och trött. På kvällen var vi som vanligt på en pub och träffade folk och både jag och sophie var sjukt deppiga och gillade inte läget något vidare. Detta är verkligen aupair livets baksida, du träffar folk, blir fort oerhört tajta och helt plötsligt åker folk hem och man ses aldrig mer igen, typ.
Lyckades idag få med mig mellantjejen ut på studsmattan och vi hade en mycket trevlig stund tillsammans, hon berättade massor av hemlisar och visade mig hennes hemliga saker i skogen. Jag berättade lite om Helénes barn och jag tror hon tog åt sig lite av när jag sa att ett av Helénes barn var elak i början för precis innan vi gick in igen sa hon : Kan jag fråga en sista fråga? Har jag varit elak mot dig någon gång?
Det bästa med "mina" barn är att, även om jag har lust att be dem hålla käft och bara lämna dem hemma själva, de kan vara så underbart underbara, mysiga,ge söta komplimanger och kan ge mig så mycket energi. Speciellt killen som är den enda mannen i mitt liv som jag gillar förtillfället ;)
Baby baby baby oh
Idag har det äntligen varit ordentligt med värme, är grymt nöjd över att ha pool på tomten kan jag lova.
Veckan har som vanligt gått grymt fort, på lördag blir det nog London på dagen och sedan har Amelas sitt goodbye party, vilket vi har tagat för sedan i söndags. Vet inte riktigt hur det går ihop eftersom det är sista utgången tillsammans... På söndag natt blir det roaptrip med S och A till flygplatsen.
:):
College slutade förra veckan och hade min sista exam igår, vilket känns grymt skönt! Har fortfarande inte bestämt mig om jag ska plugga i höst också, men kan bestämma i september tydligen :)
.
Helgen som har varit
Verkar som de flesta av er hemma har haft en bra helg och så har jag.
Jobbade på morgonen i fredags och var sedan barnvakt åt bebisen men fick resten av dagen ledig. Mötte upp Amela och Sophie i Tunbridge Wells för fika och blev så att jag stannade kvar till sen eftermiddag, åkte sen hem för att hänta grejer och efter lite jobb (städade stugan medan pappan badade i poolen och spelade fotboll) åkte jag tillbaka till Sophie och vi gick ut och hade som vanligt en grymt kul kväll, dock inte lika spårad som det brukar bli. Var nog ganska bra att vi inte kom hem runt 6-7 på morgonen som vi brukar utan kom hem runt halv 4 istället eftersom jag behövde åka hem så tidigt som möjligt för att jobba dagen efter.
Lördagen spenderade jag hemma och jobbade i stort sett hela dagen. Min värdpappa hade sitt 40 års kalas så hjälpte till med lite allt möjligt. Hade väll sådär kul kanske, ingen i min ålder som var här utan bara barn och vuxna men framåt kvällen så blev det roligare.
Trodde jag skulle jobba på söndagen också men min värdmamma sa att jag inte behövde hjälpa till under frukosten om jag inte vaknade självmant, alltså jobbade jag inte. Den dagen jag vaknar självmant klockan 8 ser jag fram emot. Åkte in till Tunbride Wells och mötte de svenska tjejerna och såg matchen england- tyskland. Suck! Sophie kom lite senare och dagen slutade med att jag och Sophie satt själva kvar i parken och pratade om allt mellan himmel och jord tills sent eftersom ingen av oss att helgen skulle ta slut.
Nu vet ni det ;)
Nu ska väll jag jobba lite kanske, har en glad och duktig Max och en som vanligt sur Imi hemma.
Fail
PMS?
Ibland så undrar jag på allvar om en 11 åring och en 8½ åring kan ha PMS, för om de kan de så har tjejerna haft det den senaste veckan. De är sura, oförskämda och otacksamma och verkar ha en otrolig negavtiv inställning till mig, speciellt om jag inte servar dem som de vill.
Som tur är, är Max en solstråle i sig. Var så otroligt arg och frusterad förut men så kom Max fram och kramade mig och då kändes allt så mycket bättre. Den pojken har ett världens underbaraste skratt.
Annars flyter allt på som vanligt, ska hjälpa till på värdpappans fest i helgen, alltså får jag en dag ledig (eller fredagkväll- lördag lunch) men kommer nog inte få mer pengar alls. Det känns surt, får väll dricka vin och äta extra mycket mat som kompensation ;)
Ojojoj.
Har fått en fix idé om att bli blond igen trots att nackdelarna är så många många fler än fördelarna men min hjärna har tyvärr redan bestämt sig för att jag ska bli blond. Pratade med en frisör som tog £65 för att bleka slingor, var helt okej tyckte jag tills hon sa att jag troligtivs behövde 3 behandlingar, alltså £200 (vilket är ungefär 2400 kr) och då vart det inte lika kul längre. Speciellt inte efttersom jag kommer behöva göra slingor ganska ofta för att det inte ska dumt ut med utväxten.
Så med stöd ifrån Amela bestämde jag för mig att ta tag i det själv och sitter just nu med hårfärg i håret och tanken är att jag ska bli mörkblond nu och sedan bli ljusare och ljusare. Är dock väldigt skeptisk till att jag kommer lyckas men time'll tell som jag brukar säga.
Imorgon väntar Brighton med Amela och ska möta upp Sophie som redan befinner sig där. Kommer nog bli ett mycket bra avslut på en hittills mycket trevlig helg.
tjooohej
7 juni
Max kastade sig över mig så fort jag kom innan för dörren och tjejerna hade gjorde ett smycke till mig.
Kan inte förstå att jag inte kommer se alla igen förens om mer än ett halvår men det kanske är lika bra för jag är grymt besviken på mig själv på alla plan. trodde jag hade blivit starkare men att gå tillbaka till gamla vanor var så otäckt lätt och har sårat en av de viktigaste personerna i mitt liv.
Förtillfället är jag mer förvirrad och vilsen än någonsin men hoppas att England ska hjälpa mig än en gång.
17 maj
Att ansöka för att bli en au pair är ett av de absolut bästa beslut som jag har tagit.
Jag har blivit så mycket tryggare i mig själv under bara några månader. Satt barnvakt åt en annan familj i lördagskväll och märkte att jag inte var nervös eller kände mig obekväm att vara i ett nytt hus med 3 barn och en bebis som jag aldrig har träffat förut. Att bo hos några som man jobbar för, rummet som du bor i är egentligen inte ditt och likaså bilen. Du har inget eget hem under en lång tid, du umgås med människor som du knappt känner, vare sig man vill eller inte så mognar man. 
I söndags var jag på en båttur med andra au pairer, kom dit helt själv och trodde att de olika förmedlingarna skulle ha någon övning eller något så man lärde känna varandra men icke sa nicke, de gjorde inget! Släppte in oss på båten, pratade lite och tog oss till en stad där alla gick åt olika håll och efter 3 timmar åkte vi tillbaka till London. Började prata med några tjejer som jag var med under dagen så det var helt okej ändå.
Idag var collage stängt av någon anledning så har varit ledig och kommer vara det till kl 7, eller då kommer alla hem. Ibland önskar jag att jag hade tydligare arbetstider så jag kan hitta på saker på dagarna istället för att vara hemma hela dagen. Man dock inte få allt..
Fick precis reda på att jag troligtvis ska vara barnvakt åt bebisen som jag passade i lördags 1-2 timmar i veckan, jag får äntligen ta hand om en bebis! :)
Finally..
pratade precis med min värdmammas föräldrar och för första gången här så har jag fått förståelse och "medlidande" från en vuxen här i England.
Vi pratade om barnen och mitt arbete och det kändes så fruktansvärt skönt att de skippade det rosa fluffiga molnet om denna familjen och faktiskt sa vad de tyckte om vissa saker. Att de kan säga negativa saker trots att det är deras dotters barn som vi pratade om.
Jag berättade lite av det som jag upplever och de sa att de hade förutsätt att Max skulle bli svår för mig och de blev förvånade över när jag berättade hur han kunde bete sig mot mig. Jag blev förvånad över att de tyckte han var oförskämd när han "bara" tillrättarvisar mitt uttal och när han ignorer mig, jag undrar vad de skulle säga om de fick reda på att han flera gånger i veckan säger att hans mamma är " stupid" och att han kan slå henne. I förrgår sa han att hon var en idiot. Jag undrar också vad de skulle säga att barnen lika ofta säger; jag älskar dig som jag hatar dig Mamma eller vem det nu är som de hatar.
Den här familjen är bra, jag är så grymt lyckigt lottad att denna familjen ville ha mig men ingen familj är perfekt. Och det känns så skönt just nu att jag äntligen får respons på det jag säger, för har försökt så många gånger att prata med min värdmamma när jag har problem utan att hon vill prata om det.
Jag hoppas att morföräldrarna kommer prata med min värdmamma och att hon inser att hennes barn inte alltid är de snällaste. De är världens underbaraste barn när de vill men det känns som att jag har hand om 9 olika personer fast i 3 kroppar.
Detta var väll ett litet negativt inlägg känner jag, men detta är faktiskt min vardag.
Då kanske ni förstår varför jag är så grymt stolt över mig själv att jag trivs så bra här trots mååånga motgångar varje dag.
Puss med kärlek ifrån Eeeeengland
(Bjuder på en osminkad mig i min värdmammas egna labb ifrån förra helgen när jag och den gamla aupairen fjantade oss)
Listor
- Bönor ( menar gröna som man kokar)
- Majs
- Färsk annanas
- Kokta morötter
- Vita bönor
- Broccoli
- Rostade palsternackor
-Lyckades även dricka rött vin än gång och inte få kvälvningar!
Har fortfarande inte lärt mig:
- Ta för mig mer
- Bli strängade mot barnen
- Säga ifrån ordentligt till barnen när de behandlar mig som luft eller har nedlåtande ton
- Stryka skjortor
- Blogga ordentligt
- Äta ordentligt
- Sköta min ekonomi (börjar dock bli bättre..)
Har lärt mig:
- Förhoppningsvis några nya engelska ord
- Köra på vänster sida
- Starta en konversation med okända människor
- Vilka som bryr sig om mig, på riktigt
- Att jag klarar mig bra helt själv
A new me
Jag vet inte hur länge sen det var som jag faktiskt var nöjd över tillvaron, har en tendens att alltid vilja ha mer och aldrig uppskatta det jag har, men nu har jag börjat märka att jag njuter istället för att tråna efter något nytt.
Trots att jag har 5415 olika motgångar varje dag nästan, engelskan räcker inte till, bråk med Max , syskon bråk och slagsmål, saknad efter alla hemma, inga nära vänner här längre, misslyckad matlagning och märkbar viktuppgång så trivs jag här, på riktigt!
Den gamla negativa Carro skulle tänka: Snart kommer de dåliga dagarna, jag väntar bara på dem medan den nya positiva Caroline tänker: Om det kommer sämre dagar får jag komma ihåg de bra dagarna och se framåt.
Jag är stolt över mig själv som klarar detta psykiskt så bra som jag gör, jag har inte gråtit eller brytit ihop och velat ringa mamma och be henne hämta mig. Jag vet att det bara har gått 7 veckor men det är ju alltid en början, right? :)
11 april
Trivs rätt bra här kan jag meddela!
Vädret har varit helt underbart hela veckan, Al (min värdpappa) monterade precis ihop "min" nya tv, tog familjens tvbord in till mitt rum så att tvn kommer upp i höjd så jag kan se den bättre ifrån sängen och har haft en bra helg även om jag har tillbringat den med familjen väldigt mycket. Var på den gamla aupairens födelsedagsfest igår i London och var mycket roligare än jag trott så det var nice! :) I och med att rummet har fått en makeover så känns det mer som mitt rum nu än det gjorde förut (trots att jag inte tycker kombinationen terracota och röd är den bästa kanske..) så nu fattas bara att alla bilder ska upp på väggarna för att det ska bli kanoners!
Kom på mig själv när jag gick mellan Tower Bridge och London Bridge igår med en kall frappucino i min hand att jag verkligen njuter av att äntligen vara här! Allt blir så mycket lättare när solen är framme.
Känns så konstigt att se bilder på Fredrik, är så svårt att inse att han faktiskt inte lever längre..
