45 timmar kvaaaaaaaar

Nu är det verkligen snart dags, bara ynka timmar kvar.
Jag hoppashoppashoppas och tror någonstans inom mig att det kommer bli bra, det måste det!
Jag vet om att jag inte är förberedd på allt som kommer att hända mig och att det kommer bli en chock att helt plötsligt vara tvungen att prata engelska hela tiden men vet inte hur man ska förbereda sig egentligen?

Imorgon blir det avsked av mina fina och grymt underbara flickor och känns som att det är då som jag kommer förstå på riktigt. När någon planerar helgens planer kommer inte jag att kunna vara med och det känns.. jag vet inte vad. Imorgon är det kramkalas som gäller iallafall!

Nu är det positivt tänkande och tagga till som gäller det sista och börjar genom att gå ut och mysa med mina älsklingar i stallet :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0