Breathe through the pain

Kom precis hem ifrån ett barnvaktspass som denna gången innebar att läsa två sagor för den minsta tjejen och att kolla på 10½ program av Sex and the city. Jag behöver pengarna och i vanliga fall tycker jag om att sitta barnvakt men denna kväll så ägde den Österikiska kvällen rum ( det bestämdes sent igår kväll) och jag vet hur kul jag skulle ha haft det så det kändes ju sådär halvtråkigt att inte kunna vara med.

Igår sa jag hejdå till Pitcher&Piano, mitt andra hem enligt min värdpappa, och för en gångs skull var det halv fullt så var knappt någon av "stammisarna" var där som jag har lärt känna, vilket var lite sadface. Dock spelade "min" dj! Han har inte spelat sedan i somras så kändes nästan lite som att det var ödet att han spela på min sista kväll där ;) Personer som jag inte har träffat på ett tag var dock där, blev lite chockad när folk som man inte förväntar sig säger att de kommer sakna mig, visst var det säkert alkohol med i bilden men man blir ju ändå glad :) Kändes sådär att vara 5e hjulet den sista kvällen som man går ut i t.w. men blir ett eget inlägg om det senare.

Inatt är det den näst sista natten i min säng och i mitt rum. På måndag flyttar jag ut till stugan och/eller in till Imi. Jag kommer nog inte förstå att jag flyttar härifrån fören några dagar i Sverige men det börjar bli mer och mer verklighet. Är så van att folk åker hem och helt plötsligt är det jag som lämnar England?! Jag trodde alltid att jag skulle bli kvar så mycket längre och inte vara en i mängden av alla aupairer som kommer och går. Har som sagt mått skit denna veckan, tror det kan vara mitt sätt att sörja. Jag har ju inte längre gåvan att gråta, annars hade ja kunnat göra en damm här i trädgården.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0